Sitter i mitt rum. Golvet är inte så hårt att sitta på som man tror.
Laptopen står på sängen. Musiken flödar lite tyst i rummet, tjocktröjan som jag har på mig värmer mig inte lika mycket som jag hoppats.
Fingrarna närmar sig tangentbordet. Klickar upp dig. Fingrarna springer över tangenterna. Jag tittar på vad jag skrivit, suckar och håller in raderaknappen. Skriver något annat. Suckar igen och raderar det med. Måste du vara så svår att skriva till?
Det finns en enda liten fråga jag vill ställa. Måste den vara så svår att ställa? En helt vanlig liten fråga på ett antal ord. En fråga jag velat ställa länge. Varför är jag så feg?

Varför är det så svårt?