Linbanan var uppsatt. Ingen var här förutom jag och receptionisten Jesper. Jag fick hela linbanan för mig själv och kunde åka fritt utan att linorna hade trasslat in sig. Sakta men säkert fick jag dock sällskap av bland andra min klass. Linorna trasslade in sig av att så många åkte och det var när jag tog en paus vid receptionensplatformen. som jag hörde det. Jag hörde Jesper prata med hög röst.
"vad gör ni här inne?"
"Vi ska hämta Josefine Hansson." Mannen nere vid receptionen tittade rakt upp på mig när han hörde att jag hade släppt fram ett ljud av förvåning.
"Du där!" skrek han och pekade på mig. Jag tog snabbt tag i två linor och tittade på Jesper. Han nickade till mig och jag nickade tillbaka. Jag sprang mot platformskanten men där nedanför stod mannen. Jag kunde inte rymma. Jag släppte linorna och hoppade ner bakom Jesper i receptionen. Jag höll ögonen på mannen hela tiden. Han hade militärkläder på sig och höll ett papper i handen.
"Vad har hon gjort?" frågade Jesper medan han skyddade mig med sin stora kroppsbyggnad.
"Hon sa något till en lärare som hon inte borde ha gjort." sa mannen kort och kom bakom receptionen. Innan Jesper eller jag själv hann reagera tog han ett hårt tag om min arm och drog mig mot utgången. Jag kände tårarna komma. Jag skrek allt vad jag kunde om att jag var oskyldig. Jag lyckades komma loss ur militärens grepp och gömde mig ännu en gång bakom Jesper som nu ställt sig framför disken.
"Ni måste komma förbi mig först." sa han. När männen i uniform kom närmare, de var runt sju stycken, skrek jag ut namnet på min bror och namnen på mina klasskamrater. De kom snabbt till undsättning och sa detsamma som Jesper. Alla ställde sig med ryggen mot mig, som en mänsklig mur. En av deras händer kom bak mot mig.
"Håll min hand så jag vet att du fortfarande är där." sa pojken vars hand det var. Jag tog ett hårt tag om hans hand och när han kände att jag darrade kom han bak till mig och kramade mig.
"Stanna där bak och håll koll på henne." hörde jag min bror säga. Pojken som höll om mig släppte taget om mig men stod bredvid mig med min hand i sin. Här var jag trygg.
"vad gör ni här inne?"
"Vi ska hämta Josefine Hansson." Mannen nere vid receptionen tittade rakt upp på mig när han hörde att jag hade släppt fram ett ljud av förvåning.
"Du där!" skrek han och pekade på mig. Jag tog snabbt tag i två linor och tittade på Jesper. Han nickade till mig och jag nickade tillbaka. Jag sprang mot platformskanten men där nedanför stod mannen. Jag kunde inte rymma. Jag släppte linorna och hoppade ner bakom Jesper i receptionen. Jag höll ögonen på mannen hela tiden. Han hade militärkläder på sig och höll ett papper i handen.
"Vad har hon gjort?" frågade Jesper medan han skyddade mig med sin stora kroppsbyggnad.
"Hon sa något till en lärare som hon inte borde ha gjort." sa mannen kort och kom bakom receptionen. Innan Jesper eller jag själv hann reagera tog han ett hårt tag om min arm och drog mig mot utgången. Jag kände tårarna komma. Jag skrek allt vad jag kunde om att jag var oskyldig. Jag lyckades komma loss ur militärens grepp och gömde mig ännu en gång bakom Jesper som nu ställt sig framför disken.
"Ni måste komma förbi mig först." sa han. När männen i uniform kom närmare, de var runt sju stycken, skrek jag ut namnet på min bror och namnen på mina klasskamrater. De kom snabbt till undsättning och sa detsamma som Jesper. Alla ställde sig med ryggen mot mig, som en mänsklig mur. En av deras händer kom bak mot mig.
"Håll min hand så jag vet att du fortfarande är där." sa pojken vars hand det var. Jag tog ett hårt tag om hans hand och när han kände att jag darrade kom han bak till mig och kramade mig.
"Stanna där bak och håll koll på henne." hörde jag min bror säga. Pojken som höll om mig släppte taget om mig men stod bredvid mig med min hand i sin. Här var jag trygg.
1 kommentarer
Line
26 Jun 2012 23:32
men Josse :O
Vad har du nu sagt för dumt?
Kommentera