juicehansson

Sportlovsveckan spenderas i Krimml - Österrike. FRIOn har nu varit här i fem dagar och åkt skidor i fyra. Massa snö och fint väder har vi haft. Ont i benen och rumpan har vi. Åkt rodel har vi.
Men det är inte riktigt det jag vill prata om.

Jag. vill. inte. hem. Jag har nästan samma känsla som förra året. Jag vill inte hem, för vad finns hemma? Okej, detta året är inte riktigt som förra. Detta året: Miranda är inte här, vilket betyder att jag måste ta mig hem till henne. Hårda sängar, vilket betyder att min säng där hemma är mycket mjukare. Linguini är mer min vän, vilket betyder att jag inte är så förtvivlad äver att lämna honom här (även om jag förmodligen aldrig kommer träffa honom igen..). Pappa och mamma är inte här, vilket betyder att jag måste ta mig hem för att få en kram från dem och för att kunna berätta hur mycket jag saknar dem.

Jag sitter här i hotellrummet och skriver detta. Ankus sitter bredvid mig och kletar in sig i krämer. En av hennes saker som hon gör, precis som mammas koll av att dörrarna är ordentligt låsta. Jag sitter i min pyjamas, undrar om killarna i rummet bredvid kommer fortsätta mer på kriget ikväll. Kanske väntar de tills imorgon?
Jo, vi har startat ett krig med killarna i rum 105. A, P och P kallar vi dem och de är 13, 14 och 16. Vi har i veckan haft snöbollskrig på balkongen med dem, tävlat i rodel och bankat i deras vägg. De har slått på oss, bankat på vår vägg, bankat på våra fönster, ringt in till oss, tagit vår kylväska mm. KRIGET ÄR ON. Eller ja, det är kul (enligt mig och Ankus) så länge de inte fortsätter så sent när vi ska sova. Annars är det så jävla kul. Man känner sig verkligen så jäkla barnslig!

Klockan är nu 23.13. Vi borde ha gått och lagt oss för en timme sen. Vi ska upp sju imorgon. Och åka skidor. Men jag vet inte hur mycket jag kommer orka.. Vill kanske egentligen bara hem.. Är det fel av mig att hoppas att vi stannar kvar på hotellet imorgon (för det ska regna)? Då kan jag ta det lugnt, läsa min bok (har inte kunnat läsa på hela vekan :( ), sova länge och bara njuta av livet här i Krimml. Även om de andra ska upp i backen så är jag jävligt frestad till att stanna kvat här nere. Sen åka skidor igen på fredag, sista dagen. låter inte det bra?

Det är för min lillasyster jag åker hem. Jag saknar henne så det gör ont. Varje gång jag tänker på henne får jag tårar i ögonen. Jag saknar henne, jag saknar henne, jag saknar henne. MIRANDA LINNEA ELVIRA HANSSON, JAG VILL KRAMA DIG SÅ HÅRT ATT DU SPRICKER MIN FINA SYSTER! <3

Jag är väldigt trött. Jag vill gå och lägga mig, men det kan jag inte förrän Thess har slutat pratat med sin pojkvän. De pratar över Skype, och pratar till väldigt sent på kvällen. Och så pratar hon väldigt högt. Ankus och Em vill sova i andra rummet. Jag vet hur mycket hon (du) saknar Linus, och hur mycket hon vill prata med honom. Men att snacka till halv tolv under veckan där vi alla ska gå upp sju dagen efter känns det väldigt respektlöst mot oss andra som vill sova. (Jag vet att du kommer läsa detta Thess, och ble väldigt sur. För ja, jag känner dig. Men detta är hur jag känner, och jag säger inget face to face för att det fixar inte jag. Jag orkar inte med ditt temprament. Inte så här sent på kvällen.)

Klockan är nu 23.23. Önska dig något. Jag tror jag vet vad jag önskar mig. Det kommer nog inte gå i uppfyllelse, men man kan ju alltid hoppas. Godnatt du käre vän som läser detta jag skrivit. Tack för att du finns.