Vi var fiender. Jag och min grupp hade smugit oss in på deras territorium. Jag hade förintat många av dem men de var fler än oss. Jag var en av de få som hade klarat sig eller inte blivit tillfångatagen. Jag gömde mig bakom ett bord men förgäves. Först såg jag bara hans ben. Jag suckade och förde min blick sakta uppåt. Han hade en vit heltäckande dräkt med gråa fläckar. Den var väldigt synliga, till skillnad från våra becksvarta. Det var ett under att han hade sett mig i den svarta, dunkla lokalen.
Jag fortsatte titta uppåt, mot hans ansikte. Munnen var spänd och hans näsa såg liten ut i det dunkla ljuset och hans ögon. Hans ögon var ljusblåa och såg ut att lysa upp i mörkret. I hans ögon syntes tvivel. Hans blond-bruna hår spretade åt alla håll. Jag öppnade min mun och sa: "Jag dödar inte dig om du inte dödar mig.". Han såg förvånad ut när jag hade pratat med en sådan bestämd röst. Han såg ut att fundera och tittade sedan sig omkring. Sedan nickade han och viskade till mig "Kom med mig" sa han. Han sträckte fram sin hand och hjälpte mig upp ur min sittande ställning. Han drog med mig ut genom brandutgången på vår högra sida. Den svala luften slog mot oss när vi kom ut. Jag drog av mig min mössa och kände svettdroppar rinna ner. Vi gick ner för backen mot hustaket som var i höjd med marken. Vi satte oss ner på det svala taket och väntade soluppgången.

Kommentera

Publiceras ej